Några glimtar från en grekisk rundresa

Dela med dig:

Text och foto: Per Nilson.

Efter ett besök i det grekiska landskapet Makedonien (Thessaloniki, Florina, Veria) i februari 2020 stod det klart: Grekland måste jag se mer av. År 2025 var det dags. Resan började och avslutade jag i Aten. Mellan städerna åkte jag buss. Resrutt: Aten - Ioannina (med Metsovo) - Kastoria - Thessaloniki (med Edessa) - Aten. Besöket i Metsovo saknas i denna artikel. Eftersom staden utgör ett viktigt centrum för den vlachiska minoriteten ska jag ägna den en egen, utförligare berättelse här på Kultur i öst.

Här följer några korta glimtar från resan som gick av stapeln under den förra halvan av maj 2025.

Aten

Utanför flygplatsterminalen rådde en mild form av kaos. Efterfrågan på buss översteg vida tillgången. Jag hade väntat ett bra tag när jag förstod att det var hopplöst. Det fick bli taxi till mitt boende nära Akropolis-museet. Busschaufförerna strejkade, vilket chauffören säkert inte hade något emot. ”Glyka Nera” läste jag på en vägskylt. ”Sweet water?” frågade jag. Jo, det stämde. Det grekiska ordet för ”vatten” hade jag i färskt minne - på flygplatsen hade jag köpt en flaska.

---

Stående lunch, underbart bröd. De små matserveringarna som till största delen upptas av en disk med en stor mängd rätter blev snart min melodi. Flertalet kunder tog maten med sig men för den som ville äta på plats fanns alltid något bord och en stol.

---

Guideboken tipsade om en promenad som utgick från Syntagmatorget (där parlamentet ligger) och slutade på Monastiraki-torget. Några stationer på vägen: Nationella trädgårdarna, stadens panatenska stadion, Hadrianus triumfbåge, stadsdelen Plaka, den romerska agoran, Hadrianus bibliotek. På loppmarknaden i de trånga kvarteren bakom Monastiraki-torget hittade jag ett antikvariat. Jag lämnade det med två deckare av Petros Markaris (i tysk översättning).

Utsmyckningar på fasaden till det grekiska parlamentet.

Fasaden till det grekiska parlamentet smyckas av ett antal ortnamn, bl a Filadelfia, i västra Turkiet. Längst till höger kunde jag uttyda namnen Cherson, Odessos och Sevastopol. Staden Cherson i Ukraina, grundad 1778, är uppkallad efter Chersones (ursprungligen Chersonesos) som ligger på Krim, tre kilometer väster om Sevastopol. Staden grundades av greker på 400-talet f. Kr. och är i dag en ruinstad. Odessa fick sitt nuvarande namn 1795; det har sitt ursprung i den grekiska kolonin Odessos. Sevastopol grundades 1783; namnet är en sammansättning av grekiskans sebastos (ärevördig) och polis (stad).

Nationella trädgårdarna.

Stadens panatenska stadion (Panathinaikostadion). Här hölls de första olympiska spelen 1896.

Romerska agoran.

Museet över Odysseas Elytis, en av Greklands två nobelpristagare i litteratur.

Hadrianus bibliotek.

Monastiraki-torget.

---

Nationella arkeologiska museet var ett måste. Föremål från Mykene (bland annat Agamemnons mask); kouros-statyn från Sounion; statyn av Zeus/Poseidon; Afrodite-statyn och mittemot henne bronsstatyn som föreställer en ung ryttare till häst (från ca 140 f. Kr.; hittades i havet, norr om ön Evia); minoiska fresker. Och mycket mer därtill.

Den unge ryttaren till häst.

Stora likheter mellan den kouros (mansstaty) från 500-talet f. Kr. som är avbildad i min historiebok från gymnasiet och den jag såg på museet:

Ioannina

Det är söndag kväll. När jag stigit av bussen på stationen i Ioannina börjar jag leta mig inåt centrum. De moderna byggnadernas stillöshet ersätts snart av låga hus i två våningar med affärer och andra inrättningar på bottenvåningen. Ett inslag från den osmanska tiden? Många av butikerna är igenbommade; klottret och förfallet rätt omfattande. Ändå slås jag av den skönhet som just dessa enkla, enhetliga hus skänker gatan. Så når jag fram till murarna till den gamla befästa delen av staden (kastro) som är belägen på en kvadratisk udde i Pamvotis-sjön. Jag rör mig i staden utanför murarna. Gatorna kokar av mat, kaffe och social interaktion.

Ioannina är beläget i landskapet Epirus, ungefär i höjd med sydligaste Albanien. Att köra bil till staden Sarandë i sydligaste Albanien tar drygt två timmar. Ioannina är en vacker stad, naturskönt belägen vid sin sjö och omgiven av höjder. Ett omtyckt utflyktsmål är den lilla ön To Nisi, som enkelt nås med båt. Överfarten tar bara några minuter.

Ioannina är en gammal stad, omnämnd för första gången på 600-talet, då en del av det bysantinska riket. Staden intogs av turkar 1430 och blev efter Balkankrigen 1912-13 grekisk. Staden utgjorde centrum för Ali Pașas välde 1788-1822. Den hänsynslöse despoten var en nagel i ögat för osmanerna som till slut lurade honom i en fälla på ön To Nisi och lät avrätta honom.

Skola.

Det osmanska klocktornet.

Ingång till den befästa delen av staden (kastro).

Del av stadsmuren.

Innanför murarna.

En av stadens moskéer.

Etnografiska museet, den del som berättar om den osmanska tiden.

På väg till ön To Nisi.

Servering på To Nisi. En ”mezedopoleio” serverar smårätter, ”meze”.

Sjön sedd från To Nisi.

En kyrka på ön.

Ioannina. Bilden är tagen i den sydöstra delen av kastro (den befästa staden) som utgör ett inre citadell (It Kale). Här finns också Fethiye Cami (Segermoskén) och ett bysantinskt museum.

Gata kantad av låga, enhetliga hus.

Sjostakovitj.

En Sjostakovitj-konsert stod för dörren. Hoppas den blev välbesökt för arrangörerna låg inte på latsidan. En gång såg jag några personer dela ut reklamblad, en annan gång körde en bil omkring med information strömmande ur högtalarna på taket.

En av stadens större gator. I bakgrunden: en del av stadsmuren och ingången till den befästa delen av staden (kastro).

Kafeneion.

Kafeneion är ett traditionellt kafé med huvudsakligen äldre manliga gäster. Gemenskapen är utpräglat kollektiv. Inte sällan vänder sig gubbarna till alla i rummet, och får snart svar på tal. Så bullrar man tillsammans ett tag, tills tystnaden åter lägger sig. Allt till ackompanjemang av rebetika-musik, lika skrovlig och oputsad som gubbarnas röster.

Vad har du i väskorna, Iannis?

Väggmålning.

En rad av låga hus, igen.

Knegare i Ioannina äter lunch.

Kastoria

Kastoria sett västerifrån...

...och österifrån.

Kastoria är en rätt liten stad, naturskönt belägen vid Orestiada-sjön. Jag bodde rätt långt från stadens centrum, så varje dag bjöd på promenader längs sjön där fåglarna kvittrade, pep och visslade i vassen. Boendet bestod av en lägenhet som jag hade helt för mig själv; utanför dörren en palm och doften av nyslaget gräs. Kastoria är beläget i landskapet Makedonien, nära Albanien. Staden Korçë nås snabbt med bil (drygt en timme). Kastoria rymmer många exempel på enkla, låga kyrkor från den post-bysantinska tiden. När det kristna bysantinska (östromerska) riket gick under och osmanerna lade under sig Balkan beordrade de nya makthavarna att kyrkorna i fortsättningen skulle vara låga och sakna klocktorn. Annat som minner om den osmanska tiden är området Doltso som rymmer många förnäma osmanska residens från 1700- och 1800-talen. Många av dem har restaurerats.

Kastoria är känt för sin pälsindustri. Dess glansdagar är dock förbi.

På väg till stadens centrum.

Vägkyrka.

Båt med ordet ”Makednoc” skrivet på sidan.

Inte långt från denna plats drack jag kaffe. Bredvid mig på kaféet en grupp farbröder; en av dem fingrade på och slängde med sitt kulband (komboloi). När den åldrade servitören undrade om jag ville ha socker i kaffet svarade jag "sketo", det vill säga inget socker. Den som önskar en tesked svarar "metrio", medan den som vill ha det riktigt sött säger "glyko".

---

Minnesmärke över de grekiska judarnas öde under den nazityska ockupationen: ”På denna plats samlade nazisterna den 24 mars 1944 ihop tusen judar från Kastoria och deporterade dem till dödslägret Auschwitz. Endast 35 överlevande återvände.”

---

Några post-bysantinska kyrkor:

---

Villa med sjöutsikt i närheten av Doltso-kvarteren.

---

Hus i Doltso-kvarteren.

---

Makedonien - igen... Till höger på skylten ser vi Verginasolen med sina sexton strålar - en symbol för det antika kungadömet Makedonien, som Grekland anser sig vara arvtagare till.

Museet över den makedonska kampen.

Det geografiska område som benämns Makedonien var sist ut på Balkan att befria sig från osmanerna. När det väl var gjort slogs erövrarna - Serbien, Grekland och Bulgarien - inbördes om bytet (första och andra Balkankriget, 1912/13). En del tillföll Serbien (sedermera den jugoslaviska delrepubliken Makedonien, därefter självständig republik - först under benämningen Makedonien och därefter Nordmakedonien); en del tillföll Grekland (i dag det landskap i nordvästra Grekland som bär detta namn); Bulgarien fick en mindre del.

---

Doltso: flotta residens från den turkiska tiden - vissa renoverade, andra i sämre skick:

---

En förbluffande torftighet och avsaknad av trevnad. Fascinerande.

På ett stort fönster läste jag ordet ”schnapps”. Kaféet var stängt men jag tog ett foto genom fönstret. Sällan har jag väl sett en mindre inbjudande servering, men samtidigt fanns där något som jag gillade. Den sista dagen i Kastoria, när jag var på väg till busstationen, gick jag förbi kaféet ännu en gång. Jag såg att det var öppet och gick in. Jag beställde kaffe av en gammal dam, som var oroväckande tunn och bräcklig. Några av gästerna såg rätt tilltufsade ut.

---

Orestiada-sjön:

---

Bugatsa-kaka, som jag fick eller köpte på ett kafé i närheten av busstationen. En mycket vänlig och hjälpsam man arbetade där; jag besökte kaféet ett par gånger.

---

Oväder i Kastoria. Först ett ordentligt ösregn...

...och därefter hagel.

---

På väg mellan Kastoria och Thessaloniki.

Thessaloniki och Edessa

Baren högst upp i vandrarhemmet i Thessaloniki.

Så dök den upp till slut - den runda jättebyggnaden som hyser Thessalonikis busstation. Några pausande arbetare försåg mig med information om vilken buss jag skulle ta för att komma till mitt boende. Trängseln var stor - både i bussen och utanför. Ett myller av människor, och trafik som knappast kunde vara tätare. Från hållplatsen på Odos Egnatias - en av stadens artärer - var det ett stenkast till mitt hostel. Jag hade inga måsten - fem år tidigare, på väg till Istanbul, hade jag "gjort" staden ordentligt. Den här gången skulle jag tillbaka till Aten - och vägen över Thessaloniki var den mest praktiska. Och så kunde jag ju alltid bekanta mig med någon ny stad i närheten.

---

Från Thessaloniki gjorde jag en dagsutflykt till staden Edessa. Här ser vi återigen Vergina-solen med sina sexton strålar.

---

Edessa är känt för sina vattenfall. Här ingången till en grotta.

---

Vattenfall i Edessa.

---

Varosi är namnet på Edessas gamla kvarter. På en informationstavla läste jag att tyskarna år 1944 brände ner den södra delen av kvarteren. Här några bilder från Varosi:

---

På mitt lunchställe i Edessa - en psistaria - fick jag syn på restaurangens logga, i vilken följande två ord ingick: Τα Βλαχάκια (ta vlachakia). Å, tänkte jag - de som driver den här restaurangen är vlacher, de tillhör den etniska minoritet som talar ett östromanskt språk och lever på Balkan - förutom i Grekland också i Albanien, Nordmakedonien, Serbien, Bulgarien och Rumänien. I århundraden var vlacherna - inte alla men många - nomadiserande herdar och rörde sig över hela Balkan. Jag frågade den unge servitören om detta men fick inget riktigt svar. Han vände sig till sin far men inte heller han hade mycket att säga. Hemkommen från resan gjorde jag en del efterforskningar och fick veta att Τα Βλαχάκια - enligt AI - dels betecknar ett välkänt varumärke för köttförädling, dels är ett vanligt namn för traditionella grillrestauranger (psistaria) som specialiserar sig på grillat kött och lamm på spett. Mina vlacher var förmodligen inga vlacher.

Några veckor efter hemkomsten hittade jag dock ett program om arumänerna (vlacherna) i Grekland på TVR2 (rumänsk teve). Jag såg en snutt av programmet och tog en bild av en man som säger: ”På sommaren bor jag här men på vintern i Vudena (Edessa)." Programmet ingår i en dokumentärserie om arumäner på Balkan men också i Österrike och Frankrike. Samtliga femton avsnitt är utlagda på youtube. Sök på youtube: "Aromânii TVR2".

Även i Edessa fanns ett museum över den makedonska kampen.

För mer läsning om Thessaloniki och Grekland här på Kultur i öst, se Tema Grekland: "Snö och sol i Florina - vårliga vindar vid Bosporen", del 1, 2 och 5.

Mot Aten